Idag säger Rossana Dinamarca (v) till Trollhättans Tidning att riksdagen borde införa en alkoholpolicy. Samma förslag har tidigare lyfts från riksdagens nykterhetsgrupp och har då mött ett kompakt avfärdande från framför allt borgerliga ledamöter som pendlat mellan upprördhet och nedlåtenhet. Själv tror jag att Dinamarca och nykterhetsgruppen har en poäng.
När jag kom in i riksdagen 2006 kom jag från ett ungdomsförbund med uttryckligt alkoholförbud och saknad parlamentarisk erfarenhet. Med stor förvåning insåg jag hur spriten, inte sällan gratis, flödade på mottagningar, middagar, resor och var en naturlig del av riksdagsarbetet. Efter två och ett halvt år i riksdagen har jag sett ett stort antal ledamöter från de flesta partier raggla fram, däcka eller förnedra sigsjälva på grund av fylla. I huset där jag har mitt övernattningsrum gapar de vanliga sopsäckarna nästan alltid tomma medans glasåtervinningen bågnar av flaskor. För den som kämpar för att hålla sig nykter måste riksdagen vara helvetet på jorden.
Sambandet mellan tillgänglighet, konsumtion och alkoholskador gäller så klart även bland Sveriges folkvalda. I det tysta har man insett problemet och i vissa sammanhang har man gått från fri bar med självservering till färdigupphälld alkohol i glas för att förhindra det värsta fylleriet.
Jag är inte den som moraliserar över att man tar sig ett eller två glas vin en tisdagkväll, de som känner mig vet att jag inte är i position att göra det, men jag tror att vi alla har ett gemensamt ansvar att motverka alkoholskador- och problem. Att spola kröken på några av riksdagens mottagningar känns i sammanhanget som en mindre uppoffring om det kan hjälpa någon att undvika alkoholproblem.

Be Sociable, Share!

• 

• Föregående inlägg: Kommunal solidaritet med Gaza
• Nästa inlägg: Bland varslade i Södra Skåne