Idag avslöjar Svenska Dagbladet att den f.d. isländska storbanken Kaupthing alldeles före bankens krasch hösten 2008 lånade ut miljardbelopp utan säkerhet till en rad män i den isländska överklassen med starka kopplingar till banken, pengar som i stor utsträckning användes för köp av lyxhus och extravaganta fester.
Kaupthings krasch, tillsammans med krascherna för bankerna Glitnir och Landsbanki, har i realiteten kört den isländska ekonomin i konkurs. Men det kommer inte bli bröderna Agust och Lydur Gudmundsson, som köpte ett flygplan för 165 miljoner med Kaupthing-pengar, som kommer stå för notan. Det blir vanliga islänningar genom förlorade jobb, huslån som inte kan betalas och kraftigt bantad välfärd. Internationella Valutafonden, IMF, har tvingat Island spara 17 % av sin statsbudget under de kommande fyra åren.
Men var var IMF när Kaupthing spred miljarder vind för våg över den isländska överklassen? Så sent som sommaren 2008 hyllade IMF den isländska ekonomin och beskrev den som ett globalt föredöme.
Att det nu är IMF som ska städa upp den isländska ekonomin är som att be slaktaren bota dit sjuka husdjur. Under de senaste 20 åren har 75 % av Internationella valutafondens medlemsländer hamnat i finansiella kriser, av mer eller mindre allvarligt slag. Joseph E Stiglitz, Nobelpristagare i ekonomi och tidigare chefekonom på Världsbanken, har hårt kritiserat IMF:s åtgärdspaket för Island och menar att ”de använder samma vokabulär som de använt i tidigare kriser; att vi behöver återskapa förtroende. Men det här återskapar inte förtroende, det leder bara till ytterligare bankrutter”.
Med vänner som IMF behöver islänningarna inga fiender.

Be Sociable, Share!

• 

• Föregående inlägg: Aids-hysterin är över men dess lagstiftning lever
• Nästa inlägg: Därför behövs Pride!