På fredag den 4 juli har svenska U21-herrlandslaget en inplanerad kvalmatch mot Israel i Tel Aviv. Det skulle vara bisarrt om den genomfördes. Dels att vi skulle bedriva idrottsligt utbyte med ett land som samma vecka fängslats svenska fredaktivister och beslagtagit humanitär hjälp som svenska folket skickat. Men också för att fotbollspelare, precis som många andra känner upprördhet över Israels attack och varför ska de då tvingas resa till Israel?
Idag har Svenska Fotbollsförbundet tagit ett historiskt beslut, man har kontaktat UEFA och frågat om inte matchen i Israel ska ställas in. SvFF ordförande Lars-Åke Lagrell motiverar beslutet med att ”SvFF som fotbollsorganisation reagerar precis med samma avsky som alla andra mot det våld vi nu sett utföras”.
Jag välkomnar beslutet i pressmeddelande;
- Att reagera inför Israels övergrepp igår handlar inte om att vara pro-palestinier eller om att vara pro-israel, det handlar om att vara människa. Efter Israels attack på den fredliga och humanitära konvojen Ship to Gaza är vi många av oss som känner sorg och bestörtning. Jag är övertygad om att många idrottsmän känner avsky inför det som skett och det skulle vara helt orimligt om UEFA tvingade svenska fotbollspelare att i detta läge åka till Israel.
Jag försökte läsa på i min gamla folkrättstextbok om hur apartheid definieras. Generalförsamlingens International Convention on the Suppression and Punishment of the Crime of Apartheid definierar brottet på följande vis: ”inhuman acts committed for the purpose of establishing and maintaining domination by one racial group of persons over any other racial group of persons and systematically oppressing them.” Sedan följer internationella brottsdomstolens stadgar: inhumane acts of a character similar to other crimes against humanity ”committed in the context of an institutionalized regime of systematic oppression and domination by one racial group over any other racial group or groups and committed with the intention of maintaining that regime.”
John Dugard, professor i folkrätt och FNs specielle rapportör för mänskliga rättigheter i Palestina hävdar efter alla sina undersökningar att ”elements of the occupation constitute forms of colonialism and of apartheid, which are contrary to international law.” Listan över paralleller mellan apartheid i Sydafrika och den Israeliska behandlingen av, inte bara Palestinier, utan även Israeliska araber, är lång och mycket övertygande. Bör man helt enkelt inte, från svensk sida, agera gentemot Israel på samma sätt som vi gjorde gentemot Sydafrika, d.v.s. fulla sanktioner och avbrott i relationer, inte bara i idrottsliga sammanhang, utan även på det politiska planet? Kommer det att vara effektivt? Det vet jag inte, men det vore i alla fall konsekvent att behandla lika fall lika.
Jättebra och intressant blogg!!