På Uppsala Nya Tidnings Debattplats har jag tillsammans med en rad rödgröna politiker och artister/kulturarbetare så som Titiyo, Dennis Lyxén och Kajsa Grytt uppmärksammat situationen i Västsahara, där ockupationsmakten Marocko är på väg att kopiera Israels bosättarpolitik.
Vi skriver bland annat;
”Marocko ockuperar Västsahara precis som Israel ockuperar Palestina. Nu inför dessutom den marockanska regimen samma bosättarpolitik som sedan länge förs i Palestina. Inflyttade marockanska bosättare uppviglas mot civila västsaharier.
(…)
I vintras trappade den marockanska kungen, Mohammed Ben Al-Hassan, upp situationen. Han förklarade då att det hädan efter är omöjligt att inte bekänna färg. Antingen är du marockan, eller så är du en förrädare.
För första gången har kungen vänt sig till en grupp som tidigare har hållit sig på sin kant, de marockanska bosättarna. Ända sedan ockupationen började har Marocko uppmuntrat marockanska civila att flytta till Västsahara, bland annat genom att erbjuda skattebefrielser och dubbla löner. Strategin är enkel. Om man fyller Västsahara med marockaner så blir västsaharierna till slut en minoritet i sitt eget land.”
Vet vi varför situationen i Västsahara får så lite uppmärksamhet? Jag misstänker att väst inte har något att tjäna på att stödja befrielsekampen, men en del att förlora på att stöta sig med Marocko, vars kungliga familj förövrigt står huset Saud mycket nära. Vad kan göras för att stödja kampen? Vad behövs? Pengar? Information?
Hans, vad är det som hänt? Det har blivit väldigt tyst på denna blog. Vad beror det på? Jag är trött på att bara läsa ”alla dessa dagar” – jag tror vi behöver ett alternativt perspektiv på den svenska utrikespolitiken.